barbie is black

 
 nu blev jag sådär helt jävla plöttsligt rätt nere, hatar såna tillfällen, 
 kan inte fatta att det är tretton år sen du gick bort .
 och att jag tils den dagen jag själv går bort kommer få
 leva utan dig? saknar och tänker på dig varje dag,
 och jag vet inte vem jag ska vara arg på heller,
 på dig för att du gav upp? eller på gud som inte gav dig styrkan?

älskar dig pappa , jag hatar att jag aldrig fick lära känna dig ens..

och hur i helvete kommer man över det här..?